Jag ser mina skor som träningskompisar. Man tränar tillsammans, tävlar tillsammans och till och med bor tillsammans.
Då, vips
"Nu har vi sprungit 1000km tillsammans och du är ganska sliten nu. Det är slut...ut till sopen med dig"
Nej, jag ser mina skor som en gammal mjölkko...(på den tiden då man var snäll mot sina gamla mjölkkor)
Mina gamla s(kor) får leva ut sina sista dagar i min garderob när de går i pension. Jag kanske även motionera de när det är dags för tjurruset.
Jag lider oxå av separationsångest när det är dags att göra sig av med gamla trotjänare. Den stora frågan är när det verkligen är dags att slänga dem... Men efter 1000 km är de väl inte slut?!
SvaraRaderaKul metafor till mjölkkor! Sedan så ska man ju inte gråta över spilld mjölk, det ordspråket kan ju appliceras på gamla löparskor som ska gå hädan :)