Crash and burn

Nu är Karlstad 6 timmars slut.

Vi kom till arenan en timme före start. När jag hämtade mitt nummerlapp så fick jag höra att de hade hissat upp en australiensiskt flagga. Jag gick tillbaka och kollade och visst fanns det en australiensiskt flagga utanför. Synd bara att det inte fanns någon vind att får fart i den.



Starten gick bra...lite för bra faktiskt. Efter första varvet låg jag på fjärde plats. Farten var tokhög, den låg runt 4.20/km hela första timmen.
Efter 10 minuter låg jag trea, efter en halvtimme låg jag tvåa med Torkel Skogman precis bakom mig. I en timma framöver så bytte vi andra och tredje platsen.

Efter 1,5 timmar så dalade kilometertiderna kraftigt, mjölksyran kom som ett brev på posten och till slut efter 2 timmar gick jag in i väggen.
Jag var så sur på mig själv! Jag fattar inte vad jag hade tänkt. Vem av normal löpningsbegåvning startar ett sex timmars lopp på 4.20 fart?



Jag reste mig efter ett par varv med gång. Då siktade jag på en topp 3 maraton tid. Då skulle jag får någonting ut av det här.
Efter 3.22 så hade jag sprungit maratondistansen och då låg jag på tredje plats.

Jag var fortfarande helt förstörd men jag fick ett litet kick av det där. Jag tog jag sikte på 5 mil. Efter ett tag så började det rulla på. Jag pendlade emellan löp och gång mycket.
Så blev det hela vägen till slutet men då var det 1 kilometer i taget med 100m gång emellan. Då hann jag återhämta mig lite.

Jag började faktiskt klättra lite i placeringen. Jag låg 6:a, då körde femman slut på sig själv.
Tio minuter innan slutet så kom 6:an fram. Jag försökt att hänga på honom med det fanns inga reserver kvar. Jag fick nöja mig med 6:a med 66km. Vilket egentligen var okej med tanke på min grova missbedömning i början.

Vid prisutdelningen fick jag en bok för tredjeplatsen i maraton och ett Fortumpaket och en startplats till Karlstads Statslopp för sjätteplatsen i loppet. Det blev även jättegod mat och trevlig sällskap där!

Hoppas att ni har haft det bra!